Innehåll:

DEL 1. Invigning i en lära

Principer för Den rätta läran
Skolning i statens tjänst
Skolning i religionens tjänst
Skolning i den klassiska bildningens tjänst
Skolning i vetenskapens tjänst

DEL 2. Totalsamhället påverkar skolorna

Vår uppgift
Exkurs: Om ett periodiskt system
Tablå 1. Utkast till periodiskt system för moderna samhällen
Önsketänkande om skolorna
Inflytande på skolor från primordiala förhållanden
Primärgrupperna
Rytmiskt hojtande och dansande hopar.
Sex och våld
Livsområden koloniserar skolorna
Tablå 2. Livsområden (detalj i periodiska systemet)
Vetenskapens livsområde
Näringslivets livsområde
Statskonstens livsområde
Konstens livsområde
Det religiösa livsområdet
Det etiska livsområdet
De fysiska aktiviteternas livsområde
Koloniseringen av skolorna
Tabell 1. Deltagande i undervisning från utomstående
Den demokratiska kontrollen av skolan
De yrkesarbetandes behov av barnpassning
Ideologiernas inflytande på skolorna
Tablå 3. Funktionärer och deras ideologier (detalj i periodiska systemet)
Exkurs: Samhällets arbetsfördelning och funktionärers värderingar
Skolor som tummelplats för ideologier
Klassamhället och de svenska skolorna
Tablå 4. Stratifieringen i olika livsområden (detalj i periodiska systemet)
Mottagarmänniskornas skolor
Kan föräldrar vara skolornas uppdragsgivare?
Kommunikation i och utanför skolorna
Exkurs: Kommunikationsstrukturer
Tablå 5. Kommunikationsstrukturer. Förklaring till rubrik i det periodiska systemet (Tablå 1)
Nätverk och massmedier
Informationsteknologin
Undervisningsformer

DEL 3. Skolorna påverkar totalsamhället

Skolutbildning som medskapare av totalsamhället
Behöriga
Humankapitalet
Demokrati
Socialt kapital
Allmän opinion
Skolutbildning som skapare av kulturklimat
Exkurs: Mer om de moderna värderingarnas dimensioner
Första dimensionen: Att vara traditionell eller att bli modern
Andra dimensionen: Att ha fasta värden eller pragmatiska
Tredje dimensionen: Att ha materialistiska värden eller humanistiska
Kombinationer av värderingar
De utbildades värderingar
Diagram 1. Åldersgrupen 18-24 år, utan utbildning utöver grundskolan, utplacerad i värderingsrymden. Skala –3 till +3.
Diagram 2. Åldersgrupen 65-89 år, utan utbildning utöver folkskolan, utplacerad i värderingsrymden. Skala –3 till +3.
Diagram 3. Tyngdpunkter i värderingsrymden för personer i olika åldersgrupper som avslutade sin skolutbildning med folk/grundskola
(Gr) och med gymnasium (Gy). Skala –1 till +1.
Tabell 2. Distanser (x100) i mellan utbildningsgruppers tyngdpunkter i värderingsrymden

 

Del 1.

Invigning i en lära

Principer för Den rätta läran

Från antiken till samtiden har det västerländska tänkandet byggt på tre principer som delats av hedningar och kristna, troende och ateister (Berlin 1999, s 21-22).

Första principen säger att alla äkta frågor har ett svar. Vi kanske inte vet svaret, men vi tror att visa män eller kvinnor (förr, nu eller i framtiden) kommer att veta svaret. Åtminstone Gud vet svaret.

För det andra, vi kan upptäcka och lära oss svaren. Det finns metoder att studera livet och naturen och en pedagogik att berätta om resultaten.

För det tredje, alla riktiga svar är förenliga och motsäger alltså inte varandra. Sådana svar bildar "den rätta läran". I varje tidsålder sedan antiken har utvalda människor invigts i den genom undervisning.

Skolning i statens tjänst

Den rätta läran kan vara statens konstitution.

"En stats medborgare skall skolas så att de passar statens konstitution", skrev Aristoteles i inledningen till Bok 8 av sin Politik. "Lagstiftaren skall framför allt uppmärksamma ungdomens fostran, för om den försummas skadas konstitutionen." Skolningen blir helt olika om man lever i ett envälde, en oligarki (fåtalsvälde) eller en demokrati.

Den som trodde att en vetenskapsman och filosof som Aristoteles skulle se ungdomens skolning mest som kunskapsinhämtning och förberedelse för vidare studium vid hans egen (eller Platons) akademi har alldeles fel. Skolning såg han ur statsmaktens perspektiv; akademiernas inträdeskrav och urval av studenter var en detalj han inte ens nämner.

Aristoteles skulle ha gillat rubriken för detta seminarium: "Fostrar skolan goda medborgare?" Och han skulle förstå relevansen av Kerstin Vinterheds uppsats till seminariet om den demokratiska skolans särart.

Skolning i religionens tjänst

Den rätta läran kan vara Guds ord.

Romarrikets fall i väst försvagade statsmakten men lämnade den romerskt katolska kyrkan stark. Kyrkorna fick under medeltiden ett långt större inflytande över skolningen än de haft under romartiden.

Reformationen ändrade inte detta. Snarare blev man mer angelägen om befolkningens läskunnighet. Undervisning drevs för det mesta i privatskolor. I den svenska kyrkolagen 1686 påbjöds prästerna att hålla systematiska och regelbundna katekesförhör i hemmen för vilka protokoll skrevs om bland annat färdigheten att läsa.

Flertalet svenska privatskolor för läsundervisning slogs ut av ett statligt monopol, folkskolan, infört 1842 av riksdagen. Den var sexårig och obligatorisk. 1888 upphörde åläggandet att prästernas skulle hålla husförhör och kontrollera läskunnigheten.

Skolning i den klassiska bildningens tjänst

Den rätta läran kan vara antikens vishet.

Under mer än ett sekel och med början före mitten av 1700-talet lotsade den s.k. nyhumanismen Tysklandsområdets utbildningsväsenden. [Begreppet "humanism" infördes i skoldebatten 1808 av Bayerns pedagogiske reformator F.J. Niethammer.] Nyhumanisterna trodde att nyckeln till medborgarnas fostran fanns i den klassiska kulturen, i arvet från Aten, Rom och Jerusalem. Med stålblanka romarcitat skulle de unga ledas mot det rätta, det sanna, det sköna.

 "Den som på föreskrivet vis läser de antika författarna och därtill studerar matematikens grunder, förvärvar sig sinnen med förmåga att skilja det sanna från det falska, det sköna från det formvidriga, han upptar sköna tankar i sitt minne, han vinner färdighet att fatta andras meningar och att skickligt uttala sina egna, han tillägnar sig en mängd goda maximer som förbättra förståndet och viljan".

Så skrev den nyhumanistiske pionjären Johannes Mattias Gesner, här citerad efter Sjöstrand (1954, s 186). Professorerna i det nya ämnet pedagogik skrev för skolbruk lärda volymer och encyklopedier om antiken och de lärdomar som de unga kunde utvinna ur antikstudiet.  Dessa professorer var själva genuint ”bildade” och ville se skoleleverna – åtminstone de som fortsatte skolningen efter grundutbildningen – som ”bildade” med förmåga att tillgodogöra sig både grekiska och latinska skrifter på originalspråken. Modellen för medborgardygder fanns ju inte på hemmaplan utan i antiken.

Detta dög inte när tidsandan blev nationalistisk. ”Det är vår plikt att utbilda unga män (sic) till att bli unga tyskar och inte till greker eller romare”, sade den tyske kejsaren till en skolkonferens som han tagit initiativet till 1890. Det nationella intresset, inte klassisk bildning, skulle vara det allena saliggörande för skolundervisningen. Omsvängningen visade sig i pedagogikprofessorernas skrifter. De skrev allt färre lärda verk och allt flera verk som har karaktären av konsultrapporter till regeringar och skolmyndigheter. 

Till svenska skolor nådde många ekon av den nyhumanistiska idéströmningen. Skolad i den klassiska bildningstraditionen kunde Torgny Segerstedt (d.ä.) i sin tidning kalla Hitler ”en förolämpning”. De som skolats i det nationella intressets läroanstalter i uttryckte sig inte så, varken i Tyskland eller i Sverige.

Skolning i vetenskapens tjänst

Den rätta läran kan vara vetenskapen.

Under upplysningstiden på det senare 1700-talet och i början av 1800-talet skärptes och specificerades principerna för den rätta läran. Svaren på våra frågor skulle inte sökas i uppenbarelser, inte i dogmer, inte i antikens eller annan tradition, inte i vår inre åskådning. Svaren skulle sökas i det förnuft som gjorde korrekta härledningar (deduktion) och empiriska studier (induktion), alltså i vetenskapen.

Med upplysningstiden kom föreställningen att skolor skall stå i den vetenskapliga kunskapens tjänst. Deras huvudsakliga uppgift var inte att inympa allmänna dygder, religiös tro, konstnärlig smak, politisk eller administrativ skicklighet, eller näringsidkarnas praktik. Deras uppgift var att sprida vetenskapens aktuella ståndpunkt i alla frågor. Från och med mitten på 1700-talet försköts perspektivet på skolning i Europa från ett sysslande med statsmaktens och religionens angelägenheter mot en snabbt växande allt mer autonom kunskapsverksamhet på vetenskaplig grund.

I upplysningstidens tankar om undervisning gällde att, oavsett ämnesval för utbildning, skolorna skulle förutom kunskap också förmedla ett kunnande om sanningssökande och en bildningens livshållning. Skolornas verksamhet skulle inte vara beroende av att man får bra betalt eller bra position efter färdig examen, även om sådant naturligtvis var välkommet och ansågs naturligt. Upplysningstidens förhoppning var att skolorna skall vara en underbar plats för seriösa ungdomar som utvecklar sitt intellekt. Utan personliga intellektuella framsteg är livet för en elev, en student eller lärare inte helt meningslöst, men ganska trist. En insikt eller upptäckt kan emellertid göra en trist dag eller en sömnlös natt till en glädjens stund.

Efterkrigstidens utbildningsväsende i vårt land och många andra länder har favoriserat tidig specialisering. Det som kallades studium generale, "allmänt studium" före specialiseringen på yrkesinriktad utbildning eller forskning har fått minskat utrymme.

Ett heroiskt försök att återupprätta allmänt studium med ny (eller återupptäckt) pedagogik gjordes vid Chicago-universitetet efter andra världskriget. Rent konkret blev dess studium generale en uppsättning kurser i vissa ämnen med en tradition av grundforskning. I små obligatoriska seminarier för alla nybörjare i college – de motsvarade gymnasiets två sista år i Sverige – erbjöds läsning, diskussion och analys av de viktigaste originalarbetena i filosofi, fysik, historia, litteratur och samhällstänkande. Avsikten var inte att lära sig hela serien av "Great Books" utvalda av Robert Maynard Hutchins och Mortimer Adler. Syftet var att utveckla ett kritiskt tänkande genom seminarieumgänge, inte bara med lärare och andra studenter, utan med de främsta tänkarna i västerlandet.

Mer eller mindre bleka kopior av Chicagos modell kom snart till Columbia, Harvard, Yale, Brown och andra ambitiösa undergraduate colleges i USA. Alla lever idag en tynande tillvaro. De är offer för studenters önskan om lättare kurser, men också för marxisters, ekologers, feministers och multikulturalisters attacker på innehållet.

Det har varit svårt och frustrerande att förverkliga upplysningstidens utbildningsideal. Framgången har också varit måttlig, mer av ansats än ankomst. Under tvåhundra år av upplysning har världen sett många personer med lång utbildning, en del till och med välkända deltagare i den allmänna debatten och det offentliga livet, som varit kvacksalvare eller nästan-kvacksalvare. Utan personlig risk har de blandat prövade och oprövade idéer utan att klargöra skillnaden.

---

 

 

Del 2

Totalsamhället påverkar skolorna

Vår uppgift

Jag är inte alls expert på skolor. Däremot har jag funderat en hel del på totalsamhällen, och delar med mig några av dessa funderingar i detta inläggs exkurser.

Låt oss titta på en tabell (Tablå 1) som innehåller ett modernt samhälles väsentliga komponenter. En sådan tabell kan – om den uppfyller vissa krav – kallas totalsamhällets periodiska system. Tablån visar mitt försök att identifiera de utvecklade samhällenas kategorier. (Inom parantes kan sägas att ingen svensk lärobok i samhällskunskap täcker alla de delar av totalsamhället som finns i tablån, vilket i sig visar nyttan av att ha en tablå!) Platsen där lärare, elever, skolor och undervisnings­former återfinns är markerade i tablån. En forskare kan nu gå igenom hur varje cell i samhällets system ger något till skolorna och får något från skolorna. När en sådan ”input-output analys” är gjort kan forskaren med visst förtroende känna att ämnet "skolornas interaktion med samhället" är uttömt.

I denna uppsats kan jag naturligtvis inte genomföra hela detta forskningsprogram. Bara ett mindre urval av de olika delarna av samhället (cellerna) kan behandlas. Bara rapsodiskt kan vi visa hur lärare, elever, skolor och undervisningsformer påverkas av dessa delar av samhällssystemet. Bara punktmässigt kan vi redovisa hur skolutbildningen påverkar olika delar av totalsamhället och dess kultur. Jag begränsar vidare uppgiften till barn- och ungdomsskolor. Det är en stor begränsning i en tid som karakteriseras av livslångt lärande och en organiserad utbildning i senare stadier av livscykeln. Olika institutioner i samhället bidrar till denna vuxenutbildning och de är inte nödvändigtvis skolor (Zetterberg 1968).

Exkurs: Om ett periodiskt system

När jag gick på gymnasiet på 1940-talet var jag en tid inställd på att bli kemist. När släktingar och bekanta frågade "Vad vill du göra i kemi" kunde jag ge ett svar genom att berätta om kemins så kallade periodiska system. Det var en sortering av alla grundämnen i en tabell där kolumner och rader pekade på gemensamma drag i ämnenas särart. Dimitri I. Mendelévy hade skapat en första version av kemins periodiska system år 1869 genom att sortera grundämnen, sju per kolumn, enligt atomvikt. Grundämnena är ett hundratal men de kunde ingå i över en million föreningar. Om man känner till ett grundämnes plats i tabellen har man redan många upplysningar om dess egenskaper och möjligheter att förena sig med andra ämnen. Fanns det hål i tabellen betydde det att grundämnen ännu inte var upptäckta. Alltså mycket för en ny kemist att brodera på och kanske upptäcka något nytt!

När jag sedan blev samhällsvetare saknade jag ofta det periodiska systemets elegans, särskilt när jag ställdes inför frågan: "Vad ingår i ett modernt västerländskt samhälle?" Det problemet kom upp i flera konkreta sammanhang·[1]. Jag hittade aldrig system med samma periodicitet som kemins. Men jag hittade många paralleller mellan mina samhällskategorier, vilket kanske är gott nog. Ett kriterium för ett periodiskt system är att kunskapen om platsen av ett fenomen i systemets rader och kolumner innefattar i sig ett avsevärt mått av kunskap om fenomenet.

Tablå 1. Utkast till periodiskt system för moderna samhällen

A K T Ö R E R

HAND- LINGAR

LIVS- OMRÅDEN

FUNKTIONÄRER

STRUKTURER

TEK- NIK

KUL- TUR

Differen- tierade

Kardinal-  värden    Stratifiering    Typ av frihet

SKAPA kardinal- värde

BEVARA kardinal- värde

FÖR- MEDLA kardinal- värde

MOT- TAGA kardinal- värde

Orga- nisatio

Nät- verk

Mass- kom- muni- kation

KOMMUNI-   KATIVA

G  e  n  d  e  r      L  i  v  s  c  y  k  e  l       E  t  n  i  c  i  t  e  t

Exekutiva Beskriv- ande

VETENSKAP   Kunskap    Kompetens       Akadem. frihet

Forskare

"Bildade" bibliotekarier etc

Lärare

Elever

Skolor universitet mm

Ämnes- kollegier seminarier handledning

Läro- böcker tidskrifter lärda verk

Alfabet- isering mate mati cering Bok- tryck Analog IT (tefon, telegraf radio etc) Digital IT (datorer  internet, etc)

(1) Bliva vs Vara         (2) Fasta vs Flex- ibla värden         (3) Mater- ialism vs Human- ism

Värder- ande

NÄRINGSLIV   Rikedom    Köpkraft       Näringsfrihet

Entrepre- nörer producenter

Bankirer försäkring

Handelsmän

Konsumenter kunder

Firmor branchorg. fack karteller

Marknader

Marknads- föring annonsering

Föreskriv- ande

STATSKONST   Ordning    Makt       Medborgarrätt

Politiker lagstiftare

Domare

Byråkrater

Medborgare

Förvaltningar lobbygrupper

Juntor, partier valrörelser

Agitation propa- ganda

Emotiva Beskriv- ande

KONST   Skönhet    Smak       Konstnärlig frihet

Konstnärer

Kritiker konservatorer m fl

Artister underhållare utställare

Publik

Konst- och kultur institutioner

Kotterier kring dans, bild,teater, litteratur

Utställningar estrader skönlitteratur

Värder- ande

RELIGION   Helighet    Fromhet       Religionsfrihet

Profeter

Präster munkar

Förkunnare missionärer

Troende trosökande

Kyrkor samfund församlingar

Sekter tros- fränder

Helge- domar helig skrift kulter

Föreskriv- ande

ETIK   Dygd    Resning       Samvetsfrihet

Etiker

Välfärds- institutioner mm

Ideologi>>

^ Individ- ualism

^ Ortodoxi

^ Univer salism

^ Jämlikhet

FYSISKA

SPORT MM   Hälsa      Spänst         Rörelsefrihet

Non- human energy (animal, vind, vatten, ånga, el, petro leum) Motorer

Exekutiva   Kropps- arbete Hantverk

Emotiva Sexualitet Våld